Vi har tidigare konstaterat att 2023 är makroekomins år. “Making macro hot again” sade Marianne Palmu och jag på en video i januari. Är helt klart av samma åsikt fortfarande. Just nu duggar centralbankernas räntebesked så tätt att det är svårt att hänga med i svängarna. För den som vill hålla sig uppdaterad:
Idag höjde Riksbanken med nytillträdde riksbankschefen Erik Thedéen i spetsen styrränta med 50 punkter, dvs 0,5 procentenheter. Styrräntan ligger nu på 3 %. Detta blir den femte höjningen i rad för Riksbanken. Alla som ägnat sig åt gissningar angående Thedéens fågelfamiljstillhörighet fick härmed även sina frågetecken uträtade.
Direktcitat som ”Direktionen har låg tolerans mot hög inflation. Bättre att agera nu, än att vänta och se ”, ” Vi vill strama åt penningpolitiken ” är tydliga artbestämningskriterier för en hök. Läs mer:
Idag vet vi alltså svaret på frågan vi undrade:
Förra veckancentralbankstyngda dagar bjöd på väntade räntebesked, fredagen däremot på en överraskning i form av sysselsättningsstatistik. Den amerikanska centralbanken, Fed höjde med 25 punkter, den Europeiska centralbanken, liksom Bank of England med 50 punkter vardera. Det man inte kände till då, var den nästan chockartade arbetsmarknadsstatistiken som publicerades i slutet på veckan. En text om vad som sades, hur det höjdes, och chockbeskedet från den amerikanska arbetsmarknaden:
Ännu om de aktuella valutadiskussioner som förts. I osäkra tider stärks dollarn (ses som en Safe Haven på stormiga hav), medan mindre valutor tenderar att sjunka i värde. Den svenska kronans kräftgång har skapat rabalder av stora mått, vilket sammanfattas i de två nedanstående texterna om “Skitvalutan”:
Riksbankens besked i dag krattar manegen för en annan kronkursutveckling framöver.
Om dollarns starka position och bakgrunden till den: