Att välja tre företag för de kommande tio åren är ingen lätt uppgift ens för en typisk buy and hold placerare. Jag väljer därför hellre att först berätta om de tre klart största innehaven i min finska aktieportfölj. Varför jag köpt dem, vad som gått fel i min analys och varför jag antagligen fortsätter att behålla dem för evigt. Problemet är att även om jag försöker göra smarta företagsanalyser, så blir det ofta fel på lång sikt. Långsiktiga analyser är supersvåra, eftersom man bara har tillgång till dagens och gårdagens siffror samt en prognos för typ nästa kvartal. Framtiden vet vi väldigt lite om och så mycket kan hända både uppåt och nedåt. Jag har därför valt att i mina långsiktiga placeringar köra en typ av selektiv riskminimering. Jag vill köpa när potentialen för felbedömningar är minimal neråt, men öppen uppåt. Mina tre största innehav är alla felbedömningar, som just därför överträffat alla förväntningar. Hellre köper jag aktier i ett tråkigt nedvärderat företag som knappast kan misslyckas ännu mer, än i ett företag som alla andra anser vara hetaste hot. Jag väljer att här beskriva hur jag tänkte när jag köpte just de här och vad som hänt. Alla tre tycker jag fortfarande är rätt lågt värderade i förhållande till potentialen.
Neste
Jag valde i tiderna Neste för att få en klar diversifiering i portföljen. Företaget hade en enkel affärsmodell, avancerad teknik och bra logistik. Neste köpte in lågkvalitativ rysk råolja billigt, raffinerade stora volymer kvalitetsmässigt, sålde vidare till Brentpriser samt distribuerade effektivt. Visserligen tekniskt avancerat, men egentligen en enkel business med säker och nästan monopolistisk efterfrågan. Hur skulle något ens kunna gå fel? Jag missade dock totalt den stor förändringen. Jag trodde mig köpa ett traditionellt oljebolag, men fick ett ekologiskt nytänkande på köpet. Framtiden för de kommande tio åren ser också jättebra ut. Neste börjar äntligen få ut stora volymer av ekodieseln och ekologiskt flygbränsle för att inte hela tiden behöva tack nej till affärer. Konkurrenterna har ännu en lång väg att ta ifatt Neste. Dessutom fungerar fortfarande den traditionella oljeraffineringen kostnadseffektivt, vilket vi såg i höstas. Största risken med Neste är väl att staten som största ägare gör bort sig. Aktieinnehavet i Neste får löpa på för något motsvarande tills företaget får stora problem. Så länge de kan betala en hygglig dividend blir försäljning inte aktuellt. För mig är Neste både en tenbagger och största innehavet, trots att jag för nåt år sedan tog hem alla anskaffningskostnader och dessutom fått betydande dividender.
UPM-Kymmene
Jag var inblandad i en skogshandel i början av år 2008 och började funderade på skogsekonomin. Då kom jag fram till att det är enklare att äga en del av UPM:s stora skogar än att ha egen skog. Dessutom hade UPM egen vidareförädling av trävarorna. Enkel business, men konjunkturkänsligt och kapitalbindande. Aktierna var förmånliga för mig när konjunkturen var fel och lönsamheten si och så. Analyserade här fel igen och underskattade rejält potentialen. Wahlroos och Pesonen hade fräscha nya idéer om att använda kassaflödet till att bygga om företaget. Idag är företaget något helt annat än ett traditionellt skogsbolag. Dividenderna jag fått har återbetalt mina investeringar helt och hållet, utan att jag behövt sälja något.
Kesko
Jag köpte mina största poster i Kesko redan åren 2003 och 2004. Då ville bredda portföljen med något som var så långt borta från it-bubblan som möjligt. Visste sedan tidigare att verksamheten gick väldigt bra och att personalen på Kesko trivdes. K-konceptet fungerade, köpmännen jobbade hårt, Kesko gjorde hyggliga vinster, men betalade ut det mesta i dividender varje år. Jag tänkte att här finns knappast något stort utrymme för tillväxt, men lönsamheten är stabil och dividenderna tillräckliga. Men tänk så fel jag hade. Verksamheten har växt enormt, logistiken optimerats och affärsmodellerna moderniserats. Jag hade heller ingen aning om att Kesko skulle koncentrera sig till tre huvudbranscher, få en professionell företagsstyrning och bli intressant även för andra placerare. Rent analysmässig gick det fel, men det kan jag leva med. 
Dividenderna har mer än dubbelt återbetalat mina investeringar.
Parallellt med att jag investerade i dessa tre superbolag sedan köpte jag också Kemira, Uponor och Nokia för motsvarande summor. De har alla också gått bra eller hyggligt på tio års sikt, men eftersom jag analyserade ganska rätt är utvecklingen inte i närheten av de förstnämndas. Min slutsats är att mina analyser på lång sikt sällan fungerar, men bra och lönsam business inköpt billigt kan bara överraska positivt eller fortsätta gå hyggligt.
Så över till svaret på frågan. Måste jag välja tre andra aktier för de kommande tio åren, så skulle jag kanske titta på:
Fiskars: överlevt sedan mitten av 1600-talet, så det klarar nog tio år till. Lite som LVMH, men betydligt billigare
Lamor: starkt växande miljöföretag som håller vad de lovade i börsintroduktionen och dessutom lyckas göra vinst samtidigt med tillväxten. Blir det en flopp på lång sikt så får jag väl kalla Lamor en impact investment, för de gör i alla fall en värdefull insats
Valmet: synnerligen välskött bolag, som vågar ta strid för det de tror på. Dock lite onödigt dyrt för mig just nu.
Förstås tror även jag på Investor, men intresset för stort och priset är inte riktigt i min smak just nu, trots den låga kronkursen.
!! Bra tråd! Men hemsk fråga 
! För egen del hör jag till den extremt tråkiga typen överlag: det jag köper, utgår jag från att jag behåller.
…
Min lista ser ut såhär:
…
Finns väl egentligen inget annat negativt att säga än att värderingen är kroniskt hög. Vilket iofs är logiskt med tanke på resultatet. Och ev. att direktavkastningen är låg. Vilket också är logiskt med tanke på resultatet; få av oss klarar av att återinvestera med samma avkastning som Latour.