Lägger till tankar som jag och @lucas.mattsson bollade om:
Till skillnad från många andra serieförvärvare har Röko inte låst sig vid en specifik sektor eller marknad. Exempelvis är Indutrade indelat i fem affärsområden – Industrial & Engineering, Infrastructure & Construction, Life Science, Process, Energy & Water samt Technology & Systems Solutions – medan Röko äger små och medelstora företag inom vitt skilda branscher, från golfåterförsäljare till mjukvarubolag.
En annan strategisk skillnad är att Röko investerar i både Business to Business (B2B), som står för 65 % av omsättningen, och Business to Consumer (B2C). Detta skiljer sig från aktörer som Indutrade och Lagercrantz, som uteslutande fokuserar på B2B. Inom B2C är försäljningscyklerna generellt kortare, och det krävs ett större fokus på marknadsföring och kundupplevelse.
Även synen på styrning och ägande skiljer sig åt mellan bolagen. Röko förvärvar vanligtvis 60–80 % av dotterbolagen, vilket innebär att minoritetsposter ofta förekommer. Indutrade, däremot, har som grundprincip att alltid förvärva 100 % av aktierna, vilket ger dem full kontroll över de förvärvade bolagen.
Vidare skiljer sig investeringshorisonten åt. Röko har en uttalad strategi att behålla sina bolag på obestämd tid, snarare än att sälja dem vidare. Indutrade och Lagercrantz har också långsiktiga innehav, men har en mer aktiv styrning där dotterbolagen integreras tydligare i koncernen.