Stockmann DÅ: ett lyxvaruhus på paradplats, med ett fastighetsbestånd att avundas. Köpet av modekedjan Lindex gjordes ursprungligen för att skapa synergier och för att utvidga Lindex verksamhet mot Ryssland och övriga Östeuropa.
Stockmann NU: en helhet bestående av två delar: en varuhuskedja som gått kräftgång och numera befinner sig i saneringstillstånd samt en modekedja- Lindex, på vars axlar den största intjäningsförmågan vilar. Fastighetsbeståndet är sålt - och verksamheten fungerar numera på hyra.
VAD GICK SNETT?
Köpbeteendet förändrades och näthandeln gjorde intåg. I Stockmanns fall skedde den östeeuropiska avvecklingen innan Rysslands attack på Ukraina, men mönstret är tydligt: världen- och köpbeteendet har förändrats. Varuhusens tid är inte nu.
Att Lindex visar resultatförmåga i världens kanske tuffaste bransch: mode är tecken på styrka. Att utbudet vilar på annat än kvinnomode är en fördel, att man nått så långt i sina digitala försäljningkanaler (även tredje-parts samarbeten) en annan. Synergierna till “moderskeppet” Stockmann , som i den stora bilden spelar en sidoroll är dock få och affärsenheterna är väldigt självständiga. Även på webbshopnivå.
Att sälja fastighetsbeståndet var antagligen den åtgärd man då kunde gripa till, men detta för med sig en del komplikationer: i synnerhet värderingsmässigt: detta en bokföringsmässig krusidull utan like. Hur sell-lease back tolkas enligt IFRS 16 standarder är minst sagt intressant. Analytiker @rauli.juva reder ut begreppen i videon vid följande minuter:
Behandlas i ett nötskal på videon vid följande minuter: 17:30 Real estate and IFRS 16 24:05 Investor’s point of view on IFRS 16
I sin helhet: över 40 sidor analys: fri att läsa! Enjoy!